IHaveNothingTo

Tiden rusar fram men står stilla. Så känns det just nu. Det har redan, men samtidigt bara gått 6 veckor sedan jag och Valentina blev far och mor. Det har hänt så otroligt mycket på den här tiden att det känns omöjligt att det bara gått 6 veckor, men å andra sidan så är man väldigt trött pga sömnbrist så det känns som att det borde gått betydligt mer. En riktig bergochdalbanekännsla när det gäller tiden.
Men när det gäller själva känslan av att vara förälder är det bara ett stort tummen upp! det är fantastiskt! vi kan sitta i timmtal och bara stirra på henne. Följa varje liten min, varje liten rörelse, vi är som trollbundna. Hon är magisk i våra ögon, en riktig prinsessa. Vi älskar henne verkligen.

Att vara förälder är inte det lättaste. Man kan räkna bort rätten till sömn, rätten till att gå på toaletten som man vill, rätten att äta när man vill, rätten att äta hur man vill ( tex inte hoppandes omkring med lillen i famnen medans man febrilt försöker sleva i sig något som står på borden samtidigt som illern försöker äta upp ens fötter). Men man kan räkna in rätten till att få vara del av det häftigaste i världen, att se en ny person skapas, en person som till en början är 100% beroende av en själv. Om man får vara så självisk är det en helt otrolig känsla att vara så viktig för någon.

Jag är en levande sömngångare, men jag ler och skrattar ändå. Att vara pappa är det bästa jag kan föreställa mig. Att vara pappa och desutom ha den mest underbara i världen vid sin sida, ja det är ännu bättre.